Välkommen till min nya blogg!
Nu är jag på vift i London. För er som inte hört mig säga det förut så säger jag det igen. Jag har länge velat gå en spåkkurs i engelska, har som du kommer att förståaldrig varit någon fena på språk och grammatik. Det har fungerat ganska bra ändå. Men jag inser ju att jag borde kunna prata bättre. Samt att jag aldrig har rest själv, något jag faktiskt ville testa. Sagt och gjort lika bra att göra det. Så nu är jag här!
Du som läser detta irritera dig inte över meningsbyggnad och sådant. Försök förstå istället ;)
Nu tänkte jag skriva lite om mina tankar som dyker upp till att börja med här från London.
Jag bor hos en trevlig familj i Southsfield, mamma, dotter och ett barnbarn (sonens). De är lättsamma och pratglada. Skolan ligger fyra hållplatser bort tar ca 10 min med The district line, tåget/tunnelbanan.
Jag går i en grupp ca 18 st varierar lite från dag till dag. Men nu har nog alla startat. Kommer nya varje måndag. Bara att hoppa in i den grupp/nivå du blir placerad i.
Arton elever i ett rum som kanske är en tredjedel av ett svenskt klassrum. Vi sitter ut med väggarna med sådana där " amerikanska bänkar, dvs stol med litet bord/ armstöd.
De två första lektionerna har vi en kille, Philip. Jag tycker han är superbra, rolig, engagerande samt att han tilltalar oss alla vid namn, direkt när man kom efter en presentation. Tyvärr verkar han bara ha oss denna veckan. Den tredje lektionen har vi Philippa, hon är så stressad och låter oss inte tänka klart innan vi skall ha genomgång.
Det är oerhört roligt för vi har övningar där vi också kommer in på hur det är i våra länder! Det är folk från hela världen i olika åldrar från 16 till tja 44 jag är nog äldst men de flesta är i 25 årsåldern.
Jag är förvånad över att så få vet var Sverige ligger. Inte ens fransmännen eller spanjorerna.